I Uppdrag Granskning ikväll så visades den "rätta" sidan av Islam upp, Det vill säga de värderingarna och de åsikterna som inte skall delas med icke-muslimer, infidels, otrogna, eller vad de nu kallar oss som är lite mer öppensinnade.

Majoriteten av imamerna som granskades bland 10 utav Sveriges största moskéer rättfärdigade hustrumisshandel, våldtäkt, månggifte, och lagbrott. Detta är ingen nyhet. Det är ingen överraskning. Däremot så är reaktionerna efteråt aningen intressanta, även om dessa inte heller förvånar.

Man säger något i stil med "Men dessa är ju extrema gubbar, de representerar ju inte den stora massan!".
Då kan jag undra, var är den stora massan?
Vad gör den stora massan för att förhindra att sånt här sker?
Varför är just dessa gubbarna högt uppsatta imamer i Sverige, och inte representanter för "den stora massan"?
Varför besöker den stora massan dessa imamer om man inte delar deras människosyn?

Låt säga att jag tillhör ett politiskt parti.
Låt säga att många ledande och högt uppsatta personer inom partiet går ut och förespråkar legalisering av våldtäkt och kvinnomisshandel. Vad är min första reaktion om jag inte delar dessa otäcka åsikter?
Reaktion 1: Jag går ur partiet och försöker att undvika att bli förknippad med partiet i olika sammanhang.
Reaktion 2: Om majoriteten av "gräsrötterna" delar min åsikt, så kan man gadda ihop sig för att revolutionera och ändra jargongen uppe i toppen av partiet.

Hur stor andel av "den stora massan av muslimer" tar denna fajten inne i moskéerna? Inte många, tror jag.

En annan intressant sak var i slutet av granskningen, när en imam "gör en pudel", och förnekar att denna kvinnosyn förekommer i moskéerna. Det fick mig att tänka på "Taqyia"(stavning?), vilket inom Islam innebär att man kan förneka sin egen religion och sina egna åsikter inför andra, om det finns ett bakomliggande hot mot en själv eller Allah(muslimernas låtsaskompis). Detta betyder på ren svenska: När du har målat in dig i ett hörn, ljug för allt vad du är värd! Imamen borde bli politiker...